Lördag den 26 april ...

Jag vaknade till en vindstilla morgon med lätt soldis. Efter den traditionella engelska frukosten och en 
liten morgonpromenad gick vi ombord på  bussen och startade 09:30 färden mot dagens första trädgård ...

Glendurgan ...

Det visade sig vara en paradisisk upplevelse för trädgården var lika vacker som den sköna morgonen.
Luften var ljum och fåglarna sjöng så man riktigt hörde deras lycka av att få bo i denna sköna trädgård. 

Glendurgan ligger med en fantastisk utsikt över Helfordfloden. Här finns djupa raviner, vatten, broar, ängar 
med English blue bells, fruktträd, azaleor, rhododendron, kamelior, magnolior och mycket, mycket mer. Här 
bor fortfarande ättlingarna till grundaren, Alfred Fox, även om trädgården nu förvaltas av National Trust.

Det var hög tid att börja insupa Glendurgans trädgård. Vid ingången så välkomnades vi av denna räv (en av två) 
som är en kopia av de som pryder grindstolparna till familjen Fox privata hus i Glendurgan Garden.







Som jag skrev så finns här stora nivåskillnader. Man kommer in högt upp och kan titta nedåt. 
Bland annat ser man labyrinten som skapades av lagerbuskar år 1833. Den är alltså 175 år gammal.






Men ... labyrinten fick vänta denna morgon, vi började istället att utforska de "högre" regionerna.
Bland annat fascinerades vi av de enorma ormbunksträden, stora som palmer ...






Skuggor och ljus smekte stigarna som vindlade sig fram genom grönskan ...






... med många inbjudande sittplatser ...






Och jag tyckte så mycket om backarna som lyste i blått. Och det vackra röda paret var heller inte fel ...






Helfordflodens vatten skymtade i en "trädklyka" ...






Det som kännetecknar en trädgård i Cornwall är bland annat att klimatet är varmt och fuktigt, 
beroende på närheten till Golfströmmen och att det faller i snitt 113 cm regn per år. Det
naturligt böljande landskapet har också tillvaratagits i trädgårdarna och i dalarna kan det
bli ett närmast subtropiskt klimat. Det syns lite på denna bild som har "djungelkänsla" ...






Här skymtar "The Glendurgan School Room" en nykonstruktion av det gamla skolrum som skapades 
av Sarah Fox 1829. Där höll hon lektioner för traktens barn till 1842 då skolan istället fick nya
lokaler i byn Durgan (som ligger i anslutning till trädgården). Idag tjänar byggnaden bland annat som
en plats att sitta vid och titta ut över den vackra trädgården eller att söka skydd i vid regnskurar.






Det fanns ett ställe i dalen som kallas "The Sherry Orchard" - körsbärsträdgården. Jag blev helt betagen av den 
platsen. Den förtrollade mig totalt och jag gick omkring där under de kraftiga träden, jag sveptes med av solens 
och skuggornas dans, jag smektes av den ljumma brisen som svepte över ett blått vajande hav av English blue bells. 

Jag kom att tänka på Bröderna Lejonhjärta och landet Nangijala. Den magi jag kände när jag var där går naturligtvis 
inte att förmedla men jag vill ändå försöka genom att visa några bilder från den där magiska dagen, i körsbärsdalen ...























Avslutningsbilden från Glendurgan får bli på ett "Tulpanträd". I Wikipedia står följande att läsa om tulpanträdet ...
Tulpanträd (Liriodendron tulipifera) är en art i familjen magnoliaväxter och förekommer naturligt i östra USA. 
Arten odlas som prydnadsväxt i södra Sverige, men blir ett stort träd som inte är lämpligt för små trädgårdar. 
Jo det kan man väl hålla med om ... lite väl stor för den lilla villaträdgården kanske ...




Vi hade ätit lunch i Glendurgan och klockan 14:30 var det dags att bege oss till dagens andra trädgård ...

Trebah ...

Det är inte alls långt mellan dessa trädgårdar men ändå syntes det att frosten gått mycket hårdare fram 
här. Trebah är, precis som Glendurgan, ursprungligen en skapelse av familjen Fox. Efter flera ägarbyten 
så förvaltas nu dock trädgården av "Trebah Garden trust" efter det att de senaste ägarna, Tony och Eira 
Hibbert, skänkt den dit för att den skulle förvaltas och bevaras och bli till glädje för alla besökare. 

Den ligger vackert vid Helfordflodens utlopp mot Falmouthbukten. Stranden heter Polgwidden och användes
i juni 1944 som utgångspunkt inför landstigningen vid Omaha Beach i Normandie ... Dagen D. Men av 
detta märktes inget denna sköna försommardag ...







Jag var lite för kort i rocken för att fånga den storslagna utsikten över ravinen. Men en glimt får man väl
ändå av den. Klimatet gör att höga palmer växer tillsammans med lika höga rhododendron och kamelior. 
Långt därborta, i soldiset, skymtar också landskapet på andra sidan Helfordfloden ...






Här fanns också vatten i form av dammar och vattenfall ...










Vid vatten trivs också den vita Callan ...






Vatten och subtropiskt klimat ger frodig grönska. Här syns 
ett exempel med ett intensivt inslag av rödaste rött ...






Annars är nog det jag mest kommer ihåg från Trebah alla olika sorters kamelior som blommade. 
Så de sista bilderna från denna sköna eftermiddag får bli en liten kameliabildsvit ...
















Efter en dag full av härliga intryck var det skönt att sitta och mysa och titta igenom
bilderna på bussen tillbaka till hotellet. 

Den här kvällen träffades vi en timme innan middagen och presenterade oss för varandra. 
Det var jättetrevligt och roligt att höra alla berätta, främst om sina trädgårdsintressen.

Middagen var god och stämningen gemytlig. Men det tar på krafterna att gå i trädgårdar hela 
dagarna så jag drog mig tillbaka till rummet rätt tidigt för att skriva dagbok innan det var 
dags att sätta alarmet på mobilen och släcka lampan och sova.



Dag 4 ...