Måndag den 28 april ...

Frukosten öppnade 07:15 och vi hängde på låset. Jag tog min standardfrukost bestående av:
2 stekta ägg, bräckt skinka, stekt tomat, stekta champinjoner, vita bönor, ugnstekta potatisskivor,
te, rostat bröd och juice. Jag älskar engelska frukostar! 

Efter frukosten tog vi en promenad längs kanalerna och tittade på de av ebben "torrskodda" båtarna ....







Och var man än gick (nästan) såg man den ståtliga Katedralen i Truro  ...







Klockan 09:00 var det dags att åka på dagens trädgårdsupplevelse så vi bänkade oss i bussen. Utanför fönstret
kunde jag njuta av en vacker engelsk landsbygd och framförallt ... det mäktiga havet. Jag tog några bilder genom
bussfönstret och en del av dem blev hyfsade. Den här blev underexponerad men det gjorde samtidigt att den blev
lite extra dramatisk ... grovkornig och med dov färgskala ...






Här ser man det vackra landskapet lite tydligare ...






Så härligt det var att se den dramatiska naturen, den dramatiska himlen och det glittrande havet ...






... eller bara njuta av de intensivt gröna åkrarna som passerade revy ...




Så småningom var vi framme vid dagens trädgård. Den har ett namn som låter som ur en saga ...

The Lost Gardens of Heligan ...

Vi hade anat några mörka moln när vi satt på bussen och när vi stod och väntade på att få komma
in i trädgården började det dugga så smått. Det blev dags att lufta paraplyerna en liten stund ...






Men bara en liten stund för regnet slutade lagom tills det var dags att träda in i The Lost Gardens of 
Heligan. Jag tröttnar aldrig på att säga det namnet. Faktum är att detta var mitt andra besök i The Lost 
Gardens of Heligan (nu fick jag säga det igen). Den gången hade vi inte hunnit besöka "the Jungle" som 
ligger i en dalsänka så beslutade oss för att starta där. På vägen dit passerade vi ett par härliga skulpturer. 
Här syns "The Giants Head" skapad av konstnärerna och tillika syskonen Sue och Pete Hill 1998 ...






... som också skapat denna fantastiska skapelse ... The Mud Maid ...







Vägen gick via "The woodland walk" och det var härligt att, på ena sidan vägen, se ut över det 
böljande landskapet som skymtade bakom mörka, ståtliga trädstammar  ...






... och på andra sidan, husen i Mevagissey, staden som ligger vid det, denna dag, likt silver glänsande havet ...






Havet fascinerade mig och jag kunde inte låta bli att prova med lite olika exponeringar. 
Den här gillade jag med de svarta siluetterna och den svarta fågeln som lite lägligt 
placerat sig i trädet, som för att förstärka känslan av mystik ...

 




Nu hade jag tagit så många "icke trädgårdsbilder" så jag tänkte att nu får jag hejda mig tills jag
kommer till själva ... The Lost Gardens of Heligan (nu fick jag säga det igen) ... Men ... plötsligt
så såg jag hur solljuset koncentrerade sig till en enda fläck, en fläck på ett staket nere i dalen ... 
... och ... jag måste bara ta en bild till ... bara en bild till ... 






... Och nu var det dags ... nu gick vi trapporna ner till ... The Jungle ...






Och plötsligt fanns där palmer ... och plötsligt var alla rhododendron så höga så jag fick ont i nacken när 
jag försökte böja huvudet bakåt och titta mot toppen av träden ... för här var det träd, rhododendronträd ...






Den här bilden döpte jag i mitt stilla sinne till "Karpen" ... ni ser den väl, där nere i högra hörnet ...






Urskogskänslan var påtaglig bland de vildvuxna rhododendronträden ...






Och inte vet jag vad detta är för blå blommor ... men dom trivdes i djungeln, för dom var höga, riktig höga ...






Tänk att vara ekorre här. Då behövde man inte rusa omkring och
leta kottar inte. Här fanns ett helt skafferi ...






Och bambun stod som metspön i backen ...






En märklig växt är gunnera. Dom kan bli enormt höga och har stora blad. Frosten hade tagit hårt på alla
gunnerabestånd denna vår men man såg att dom var på väg igen ...






Sista bilden från djungeln får bli på en gren av ett kraftigt rhododendronträd med en bakgrund av
jättelika ormbunkar. En mäktig känsla var det att gå där och jag var väldigt glad att få uppleva "The Jungle"






Nu var det dags att dra sig upp mot restaurangen för det var hög tid för lunch. Idag fick det bli bakad potatis 
med ett berg av cheddarost. Jättegott var det. Cheddarosten är så god att ha som fyllning i bakad potatis ...






Efter lunchen strosade vi omkring i de andra delarna av trädgården och bara njöt av livet. 
Här var det lite mer välordnat än nere i djungeln ...






Vilken karamellpåse ...






Och ett helt växthus med bara pelargoner ...






Den italienska trädgården var en rogivande liten oas ...






Rosa romantik mot vackra skulpterade träd och skir försommargrönska ...







Det började bli dags att ge sig av. Några mörka moln gav en skön effekt och det får bli
avslutningsbilden från denna sköna dag i The Lost Gardens of Heligan ...







Det var inte dags att åka till hotellet ännu för nu skulle det bli ciderprovning ...






Det var intressant att se hur det gick till att tillverka cider. Och det var intressant att smaka. 
Men jag kan konstatera att cider hör inte till mina favoritdrycker. Och jag brydde mig heller inte 
om att köpa någon cider med mig hem. Jag gick istället en liten sväng i omgivningarna ...









När jag satt på bussen och tänkte tillbaka på dagen så kände jag mig så där skönt nöjd. Det hade varit
en härlig dag. Mycket mat hade det blivit. Förutom den bakade potatisen så hade vi avnjutit Cream Tea och
vid ciderprovningen fick vi också en varm pirog med dryck till. Och på kvällen skulle det bli 3-rätters.
Men middagen var väldigt god. Jag tog vegetariska vårrullar till förrätt och en krämig risotto till varmrätt.
Men ändå så fanns det plats för ett par kulor glass. Det finns det alltid. 

Efter den, som alltid, trevliga stunden vid middagen drog jag mig tillbaka till mitt rum. Jag tittade igenom mina 
bilder och plötsligt var jag tillbaka i The Jungle. Tillbaka i den sköna dalen där luften var alldeles ljum, tillbaka 
bland dammar där röda karpar simmade, tillbaka bland palmer och rhododendronskogar. Vilken härlig dag det 
hade varit. Och så skönt det var att krypa ner i sängen och läsa en stund innan det var dags att släcka och sova.



Dag 6 ...