Resor


Onsdagen den 9 maj ...

Idag fick vi sovmorgon för bussen skulle inte gå förrän 10:00. Denna dag skulle vi besöka ... 

... Craigside ...

... ett gods som ägs av National Trust men som byggdes av Lord Armstrong på 1890-talet.
Själva huset öppnade inte förrän kl 13:00 så vi började med att besöka den mer formella
delen av trädgården där det fanns växthus och fina planteringar ...







... bland annat mängder av tulpaner  ...







...tulpaner i kruka är så stilrent och fint ...






Och trots att tulpanerna inte blommat ut så höll dom på att gräva upp dom för att ge
plats åt andra vår och sommar -blommor. Dom sparade inte lökarna utan brukade ge
bort dom. Vi frågade om vi fick ta några och det fick vi. Jag kom hem med 5 lökar 
som jag nu har ligger på tork och ska plantera i höst. Hoppas dom kommer upp 
även om jag var tvungen att ta bort stjälken och de näringsgivande bladen ...







Vid den något smutsiga dammen kom den här varelsen och hälsade ...






Ett hörn med härlig vårfräsch blomsterprakt ...






Vi åt lunch på restaurangen vid Visitor Center och gick sedan till det pampiga huset.
Det var fantastiskt roligt gå omkring där inne. Det var väldigt ljust och luftigt och
fint inrett. Det märktes att Lord Armstrong var uppfinnare och industrialist för i 
huset fanns både diskmaskin och fullt utrustade badrum (tyvärr inga bilder inifrån)

Huset låg högt och de branta sluttningarna var klädda i färgglada buskar, bl. a. röda rhododendron ....






Nere i dalen fanns små porlande bäckar ...






... och härliga stenbroar. Här låg allt i djup skugga utom den hängande grenen som lyste i solen ...






... trappor omgärdade av olika röda nyanser ...






Och äntligen lyckades jag fånga min favoritfågel, rödhaken, på bild ...






Ytterligare en bild på huset och dess magnifika omgivningar ...







Trädstammarna var magnifika, grönskan ljuvlig och blommorna lyste blå som himlen ...






Fantastiskt var det att se denna järnbro som 
sträckte sig över vattnet och sluttningarna ...



Det var jätteskönt att strosa omkring i de sköna omgivningarna. Solen sken
och letade sig ner med sina gyllene strålar genom de täta trädkronorna. Ner 
till det saftigt gröna gräset och det porlande vattnet. Men, det började bli 
dags att dra sig till bussen för det var dags att åka tillbaka till Alnwick.


Väl tillbaka hade vi gott om tid innan middagen. Visserligen skulle jag packa
men man var ju lite sugen på en sista Cream Tea (för denna gång). Vi letade
och vi letade. Nästan alla ställen stängde halv-5. Till slut hittade vi i varje
fall ett litet café som fortfarande var öppet. Där fick vi vårt efterlängtade 
te med varma scones, sylt och vispgrädde ... inte "clotted cream" men 
det var ändå riktigt, riktigt gott.

När vi druckit vårt te så gick vi en liten promenad och tittade på floden Aln som gett namn åt staden ...






Och där stod det stolta lejonet och vaktade borgen, där molnen hängde tunga ...






Nu var det dags att dra sig tillbaka till rummet och börja packa. 19:30 var det så dags 
för middag. Även om vi varit borta i 7 dagar redan så kändes det lite vemodigt att veta 
att man inte skulle gå upp dagen efter och besöka någon ny härlig trädgård.

När jag kom upp till rummet så tog jag mitt sista bad på "The White Swan". När jag lagt mig i
sängen hörde jag hur regnet smattrade. Jag gick upp och tog en bild på den öde, regniga gatan ...






Nu regnade det ordentligt och jag konstaterade att vi hade haft en fantastisk tur med
vädret under hela resan. Några korta regnskurar som varade ca 10 minuter annars sol
till halvklart hela tiden.

Dag 8 ...Hemresa och summering