Måndag den 3 april ...

Återigen vaknade jag till en strålande dag. Klarblå himmel med
endast några vita molntussar långt i fjärran.

Frukost och avgång med bussen kl 09:00 till Villa San Remigio
i Pallanza-Verbana. Den här trädgården var jag extra spänd på 
att få se. Jag hade nämligen försökt att se den förra sommaren 
då vi var vid Lago Maggiore men då fick man inte komma in som
"enstaka" besökare utan endast i grupp. Och vi var ju bara två
så det var en lite för liten grupp. 

Men från och med i år har dom tydligen öppnat den även för 
privatpersoner (fast bara under helgerna). Men det kan vara bra att 
veta om någon som läser detta skulle vilja besöka denna sköna plats.

Jag kan säga en sak ... jag blev inte besviken. Morgonen var
härlig och stämningen i trädgården var magisk, nästan förtrollande.
Den friska doften från alla barrträd var berusande.

Villan är magnifik med vackra terasser ...






... och utsikten är vidunderlig. Där skulle jag också kunna vara staty ...






När man ser detta växthus kan man förstå varför det heter "greenhouse" på engelska ...






... en vacker iris skymtade förbi under min promenad ...






... på ena sidan sluttade det brant ner och där var det ingen 
som skötte om trädgården, så det fick växa helt fritt. Men visst 
är det väl en viss tjusning även över en vildvuxen djungel ...






... staket av sten är jag mycket förtjust i. Och när dom står i förgrunden
mot en fantastisk vy över Lago Maggiore, ja då blir jag ännu mer förtjust ...






... och den här kamelian tyckte jag var jättevacker, som en polkagris ...






... och så denna vita sky mot den härliga sommarhimlen, mmmmmm .....






... och naturligtvis var jag ute och kröp på marken även här. Och visst
hittade jag en liten söt bellis. Den lyste så stolt i solgasset ...






... och medan jag låg där på mage i det saftigt gröna gräset så såg jag
en fantastisk vy som jag tänkte ta ett kort på. Men det där med skärpan
gick ju inte så bra, den hamnade någonstans bland bellisen i gräset. Men
jag tycker ändå att bilden visar den sköna känslan ... att få ligga på en
grön gräsmatta i Italien ... en aprildag ... och titta på alperna i fjärran ...





Till slut var vi tvungna att slita oss ifrån den magiska trädgården
runt Villa san Remigio och försöka få i oss lite lunch. Vi slog oss
ned på en uteservering. Jag bestämde mig för melon och skinka för
jag visste att vi skulle till en lantgård på kvällen och äta en rejäl
genuin italiensk middag. 

Men ... melonen och skinkan var utsökta och efter det obligatoriska
toalettbesöket var det dags att åka till nästa trädgård, Villa Taranto,
också den i Pallanza-Verbania.

Villa Taranto hade jag besökt året innan i augusti månad så jag visste
ju hur trädgården såg ut. Men nu var den klädd i vårskrud. Magnolior och
kamelior blommade förstås men också en och annan azalea och rhododendron.

Vägarna är långa, ibland slingrande, ibland raka, som här ...







Solen bakom trädet gjorde att det bara syntes som en svart siluett.
Det vakade över den vackra rosa blommande busken ...







... stjärnmagnolian (Magnolia Stellata) är så rent vacker ...







.. det finns inga mängder av planteringar med sommarblommor i 
Italienska trädgårdar men här ser man i varje fall lite blå penséer ...







... och visst är en sådan här gångväg njutbar att promenera på ...







... och här kunde jag inte låta bli att komma att tänka på William Wordsworth's
fina dikt om påskliljor (daffodils) ...

I wandered lonely as a cloud 
That floats on high o'er vales and hills, 
When all at once I saw a crowd, 
A host, of golden daffodils; 
Beside the lake, beneath the trees, 
Fluttering and dancing in the breeze. 







... på väg ut ur trädgården fick jag plötsligt se hundtands-
liljor. Mycket söta var dom och en fastnade på bild ...






Nu var det dags att åka tillbaka till hotellet. Men innan hann vi 
med en cappuccino i solgasset.

Vid 18:30 gav vi oss iväg till en lantgård för kvällens middag. 
Restaurangen låg vägg i vägg med ladugården där kossorna stod
och tittade förundrat på oss när vi gick förbi.

Oj oj oj så mycket mat vi fick och oj oj oj så god den var.
Det ställdes fram fat efter fat och eftersom man inte visste
hur mycket det skulle bli så åt man ju alldeles för mycket i början.
Men oj vad jag njöt. Detta var verkligen Italien ...

Tillbaka på hotellet var man mätt och belåten. Bad förstås, liksom
dagbok innan det var dags att somna så man skulle orka med nästa dag.

Dag 5 ...