Torsdagen den 20 juli del 2 - Utflykt till Skye - tillbaka till Fort William ...

Vi hade bestämt oss för att ta färjan från Mallaig till Skye. En del av vägen var
ruggig att åka. Här fick verkligen bara en bil plats på vägen som var mycket kurvig.
Och detta var "stora vägen" så man mötte "stora bilar". Det gällde att pricka in
mötesplatserna som fanns här och där och ta det mycket försiktigt i kurvorna.

Till slut kom vi i varje fall fram, 5 minuter innan färjan skulle avgå. Det var dyrt!
18 pund för bilen och 3 per person. 24 pund totalt för 30 minuters färd. Men vi kom
med vilket vi var glada för för vi hade inte bokat plats.

Redan på färjan märkte man att landskapet nu var vildare ... kargare. Den här bilden
tog jag genom fönstret på färjan (som inte var helt rent) därav den usla kvalitén ...





När vi kom över till Skye hade det börjat dugga. Men visst anade man skönheten i landskapet ändå ...





Och överallt varnade man för får på vägen. Och dom fanns överallt men jag 
fick ingen bra bild på dom så jag fick nöja mig med varningsskylten ...





Den här vyn är säkert jättevacker i klart väder men nu flöt himmel och vatten ihop ...





Vi bestämde oss att besöka Whisky-destilleriet Talisker. På väg dit passerade vi den
lilla byn Sligachan där det fanns en jättevacker stenbro. Naturligtvis tog jag en bild ...





Vi kom fram till Talisker som låg fint vid vattnet ...





Eftersom klockan började bli mycket gick vi inte på någon guidad tur
men jag smakade på Talisker ... och den var verkligen "powerful" ...





Klockan var nu 15:15 och vi hade lång väg hem mot Fort William. 
Vi åkte ändå norrut för att få se lite av kusten. Här en klunga 
hus mitt i all grönska. Med de blånande bergen i bakgrunden ...





Kusten längs Skye är mycket mäktig ...





Det var nästan kusligt lungt och tyst nu. Som lugnet före stormen ...





Och plötsligt så öppnade sig himlens portar och det började vräka ner regn. Nu var det
bara att åka mot Fort William. Vi åkte en annan väg tillbaka. Via bron vid Kyle of Lochalsh.

Nu var det riktigt riktigt mulet ...





Landskapet var mörkt. Vägbanan våt och blank men linjerna lyste kritvita ...





Vi stannade på en mack för att köpa lite vatten, frukt och godis. Regnet vräkte ner
men det var fortfarande jättevarmt. Vi hade inte många steg att springa till och från 
bilen men vi hann bli dyngsura. Men jag tyckte det var jättemysigt ändå. Sån är jag!

Och plötsligt upphörde regnet, lika hastigt som det börjat. Och nu började man kunna
ana landskapet igen, även om färgskalan var dov ...





Jag fascinerades mycket av den skiftande färgskalan ...





Och nu förstår jag uttrycket "de blånande bergen" ...





En magisk stämning med solen som förtvivlat försökte bryta igenom och lysa upp det mörka landskapet ...





Visst är det skönt med en klarblå himmel men jag njöt ännu mer av den mörka trolska färgskalan ...




Vi kom sent tillbaka till Fort William. Vi gick till Grand Hotel för att äta för 
där fanns det mat till hyfsade priser, inte som Grand Hotell i Stockholm alltså.

Och nu smakade det gott med en guldgul "pint of lager" ...





Efter maten gick vi direkt till puben bredvid vårt B&B för också den här kvällen skulle
det vara levande musik. Det var en kille som heter Stephen Quigg som sjöng och spelade
gitarr. Han var verkligen superduktig. Och rolig. Det var som en hel show. Och så denna
härliga skotska musik. Jag tyckte han var så duktig så jag köpte en skiva av honom.

Han spelade till kl 23:00 och då drog vi oss tillbaka till rummet. Nu var kvällen mörk
så det blev ingen promenad. Och dagen efter skulle vi åka vidare norrut ... mot Inverness.


Dag 4 - Fort William till Strathpeffer + utflykt till Inverewe Garden

Startsidan för Scotland - juli 2006