Tillbaka

 
Fredagen den 4 maj ...

Jag vaknade till dimmoln och +10 grader. Efter frukosten så packade jag ryggsäcken.
Det såg inte ut att bli något regn så mitt paraply fick stanna hemma.

Idag hade vi en lång härlig dag framför oss. Vi skulle besöka två trädgårdar och 
vägen dit skulle gå genom vacker natur. Längs höga berg, mjuka sluttningar, vatten ...

Vi startade redan kl 08.00 och styrde mot det böljande landskapet i Trossachs och Argyll
Forest nationalpark. Jag mindes det precis från förra sommaren med den skillnaden att
då var kullarna helt gröna och ljungen utspridd som ametister i landskapet. Vid denna
tid hade kullarna som bäst börjat grönska men ljungen var fortfarande torr och brun.

Vi stannade till ett tag och gick ut och tog ett par bilder. Dimmolnen låg lågt över
sluttningarna men man anade att grönskan var på väg och det var andlöst vackert ...






Här syns fjolårsljungen speglande sig i det stilla vattnet ...






Det blåste lite småkyligt där vi stannade så det var skönt att sätta sig i bussen igen.
Vi fortsatte längs Loch Fyne och stannade till för en kort toalettpaus i den lilla fina 
staden Inveraray, med de vita husen. Också Inveraray kom jag ihåg från förra sommaren.

Så småningom kom vi fram till vårt första riktiga stopp denna dag ...

 ... Crarae Woodland Garden ...

Här lär ska finnas 440 olika sorters rhododendron. Man märkte att det var lite senare här för
det fanns många som bara var i knoppstadiet ännu. Men bara den sköna grönskan var njutbar ...






... och detta rosa flor ... som en slöja som draperar naturen ...






... raka, ståtliga, kraftiga trädstammar i harmoni med blommande rhododendron ...






... en fin liten bro där en färgexplosion väntade på andra sidan ....






... stigarna följde de i skogarna naturligt upptrampade stråken ...






... trapporna följde naturens egna former ...







... en röd rhododendron fotograferad genom en blålila som fått agera mjukt fotofilter ...






När vi gått omkring och njutit av den sköna förmiddagen var det dags att äta lunch
i det gröna. Nu hade solen kommit fram och det var härligt att sitt i gräset och äta.

Efter lunchen gick jag en liten sväng och blev väldigt glad när jag hittade en av 
mina favoritblommor, en vackert himmelsblå Meconopsis ...






Nu var det dags att åka vidare. Vi fortsatte längs Loch Fyne och styrde sedan västerut 
mot havet. Det var härligt att se havet, det friska gröna gräset, fåren som betade ...






Så småningom kom vi fram till ...

... Arduaine Garden ...

... som skapades 1898 av James Arthur Campbell. Här fanns ett hotell där rummen hade 
egen parkering och utsikt mot vattnet. Riktigt mysigt. 

Men vattnet var inte det enda som var blått denna dag. Vi fortsatte mot trädgården 
längs en väg som kantades av English bluebells som skimrade i ljuvaste blått ... 
likt vattnet ... likt himlen ... likt en härlig blå matta som lyste mot oss där vi gick ...






Väl inne i trädgården fanns ett parkliknande område med smaragdgrönt gräs kantat av
en färgkaskad av blommande rhododendron ...






... starka färger och skiraste grönt där solljuset letade sig ner. En ljuvlig kombination ...






... en närstudie av en av dessa ljuvliga rhododendron ... en okänd skönhet i svagt rosa ...






... där fanns också ett vildvuxet område med ormbunkar och bluebells i ljuvaste
blanding. Med skuggor och solljusets lekande strålar blev det en stämningsfull tavla ...






... på tal om ormbunkar. Dom ser nästan utomjordiska ut när dom är i "knoppstadiet" ...






... och så en närstudie av dessa ljuvliga English bluebells. Jag forskade lite i dom och
fann att det latinska namnet är Hyacinthoides non-scripta. Dom blandar sig gärna med den
liknande Spanish blubell, Hyacinthoides hispanica. Den kallas också för "Nickande Scilla"
eller "Nodding Squill" men är ju väldigt olik den blå scilla som vi är vana vid. Men med
tanke på att den också kallas Scilla så hittade jag denna söta dikt (Flower Chorus)
av Ralph Waldo Emerson (dikten omnämns också i samband med just English Bluebells):

Are you ready?" the Snowdrop asked,
Tis time to start, you know.
Almost, my dear!" the Scilla replied,
I'll follow as soon as you go. 







... vi gick vidare och såg en gammal ... ja mycket gammal bänk, täckt i mossa men ack så vacker ...






... och så fascinerades jag av de vita, släta, mjuka stammarna på eucalypthus-träden ...






... men annars kretsade mycket runt vatten i denna trädgård. Här en underbar vattenspegel ...






... och denna ljuva lilla vårskira vattensamling ...






... och så utsikten över Loch Melfort och Jura-sundet ...






... Ja, det var ljuvligt att strosa i den härliga trädgården men så småningom var det 
ändå dags att åka vidare. Vi gjorde ett kort besök i hamnstaden Oban ...






... och från bussen såg vi det ståtliga Ben Ime ... 1011 m ö h ...






Det hade varit en lång dag och vi var inte tillbaka vid hotellet förrän 19:15. Klockan
19:30 var det dags för middag. Jag hann precis tvätta av mig och byta om. Det var en
mycket god middag. Jag åt Makrill till förrätt, lamm till huvudrätt och olika sorters
ostar till dessert. Det smakade så gott. Och jag mådde så bra när jag gick upp till 
mitt rum för att ta mig ett bad. Och jag sov så gott, hela natten ...



Dag 3 ...