Måndag den 14 april 2003 ...

Idag besökte vi en ljuvlig trädgård, Greencombe. Den ligger i Porlock, West Somerset,
norr om Devon nära havet. När vi kom dit tog den fantastiskt trevliga ägarinnan
Ms Joan Loraine emot oss. Hon berättade bland annat om de svåra väderförhållandena
hon hade att tampas med. Kampen mot den dominanta nordväst-vinden, det branta läget,
bristen på ljus (solen når under två månader på vintern inte över det bakomliggande
berget).

Trots detta, eller kanske tack vare detta, var denna trädgård något alldeles extra.
När man stod nedanför huset kunde man inte ana vilken sagovärld (så kände jag det)
som låg gömd där bakom. Jag upplevde detta mycket starkt. Jag blev helt betagen i 
denna trädgård. Jag kan inte beskriva det men det var så fantastiskt med de moss-
beklädda stigarna som slingrade sig uppför berget. Inte gjorda av människohand utan
upptrampade av djur, främst hjortar. När solen letade sig ned genom trädgrenarna
skimrade mossan som guld. Det doftade varm skog, det var alldeles ljumt och stilla
i luften. I skogen växte azaleor helt naturligt ihop med andra träd, sådana som vi 
normalt i Sverige förknippar med skog.

Vände man sig ned mot dalen så såg man fåren långt därnere och ytterligare längre
bort låg havet. Allt var väldigt mäktigt. 

Jag tog naturligtvis mängder med foton men det går tyvärr inte att förmedla den
speciella känsla av sagovärld som jag kände den här måndagförmiddagen. Men
jag måste ändå få visa några av bilderna, kanske kan ni titta på bilderna, sluta
ögonen, dra in luften i näsan och känna doften av varm mossa, känna den ljumma 
skogsvärmen omsluta er, känna att ni gör ett litet besök i sagans värld ...


             ... Den här blå busken välkomnade oss. Den kallas Kalifornisk Syrén
                 men heter egentligen Ceanothus. Den finns i många olika sorter. 
                         Och visst påminner just den här om en syrén ...

 
... och apropå blå blommor, se på denna vackra azalea ...

 

... och så vyn över de göna fälten och det blå havet ...

 
... så var det då dags att träda in i sagans värld ...         

 
... här inne låg alltså de mossbeklädda stigarna ...

 
... och hundtandliljan stod där i mossan 
    som om den aldrig gjort annat ...

 
... kan det vara här älvorna bor ? ...

 
... och titta bara på denna färgexplosion ...

 
... och mellan kamelians grenar skymtade fåren långt därnere  ...

 
... denna bild är väl inget konstnärligt mästerverk men
jag tyckte att de gula blommorna lyste så intensivt mot 
den mörka bakgrunden ...

 
... och visst är den väl vacker, den intensivt rött lysande
kamelian som jag fick syn på precis innan vi skulle åka ...

 
Greencombe var den enda trädgården vi besökte denna dag. Eftermiddagen var fri för
lunch och shopping i Exeter. Vi åt en jättegod pasta på en pub och inte alltför dyr
var den heller. 

Shopping tillhör inte mina favoritsysselsättningar så jag gick mest och strosade
lite planlöst i affärerna. Vi tänkte vi skulle avsluta med en kopp cappuccino. Vi
hittade ett café nere vid vattnet. Servitrisen frågade om vi skulle ha stora eller små.
Små tack! svarade vi och fick varsin jättekopp. Cappuccinon var väl inte den bästa
man druckigt men det var ändå skönt att sitta en stund vid vattnet innan bussen 
skulle gå tillbaka till hotellet ...