Onsdag den 16 april 2003 ... Jaha, så kom den då, hemresedagen. Det är konstigt. Även om man njuter i fulla drag av en resa som den här så är man ändå på något konstigt sätt inställd på att åka hem. Man inser väl att man inte har något annat val förstås. Nåväl, sista morgonen efter frukosten så tog jag en promenad i hotellets omgivningar. Man behövde bara gå några steg så var det rena rama landsbygden. ... Det första jag fick se var vita syréner ... |
... och denna tavla låg bara där och väntade på mig. Lägg märke till koltrasten på teleledningen. Det var säkert han som sjöng för oss varje morgon och kväll ... |
... och visst är morgondiset ljuvligt. Ser ni kon som ligger där och myser .... |
Det kändes verkligen skönt att få tagit denna morgonpromenad innan det var dags att checka ut, lämpa in väskorna i bussen och starta färden mot den sista trädgården vi skulle besöka under denna resa ... Knighthayes Court ... ... Det visade sig att det skulle bli en oerhört varm dag. Det var närmare 25 grader och på flera håll i England var det värmerekord för den här tiden på året. Det kändes verkligen härligt att avsluta med Knighthayes Court. Vilken ljuvlig trädgård. Här såg jag den högsta magnolian jag sett i hela mitt liv (har ju inte sett så många men ändå). Den var säkert 30 m hög. Den stod bredvid ett jättehögt gammalt barrträd. Den hade inte så många blommor på sig. Bestod mest av grova grenar. Men att en magnolia kan bli så hög. Tog inget kort på den. Den var så hög så den gick inte att få med på bild utan att gå jättelångt ifrån den och då gick det överhuvudtaget inte att se att det var en magnolia. Här följer i alla fall lite andra bilder från Knighthayes ... ... En matta av cyklamen ... |
... och titta vilka fina skuggor den knotiga magnoliastammen kastar på marken. Just sådana skuggor älskar jag när jag målar akvarell. Skuggor ger väldigt mycket liv åt en tavla ... |
... och på tal om magnolia. Har ni sett vilken mörkt röd magnolia som växte där ... |
... och fina skogsvägar fanns det att promenera på ... |
... och att det kan vara så vackert med en sliten soffa som skymtar bakom en vit azalea ... |
... har ni sett vilken magnifik trädgård ... |
... och vissa träd har höstfärger även på våren ... |
... och gissa vad vi avslutade med? Jo naturligtvis cream tea ... |
... och så köpte jag två växter till (fast jag inte skulle). En ljusblå nunneört och så blev det den kaliforniska syrénen som jag skrev om under dag 3. Har ingen aning om hur jag ska vinterförvara den. Den är ju vintergrön så ... men den dagen den sorgen. Jag har ju i varje fall den kommande sommaren att njuta av den. Detta var alltså den sista trädgården vi besökte innan det var dags att via Stonehenge åka till Heathrow. Jag har verkligen varit nöjd med denna resa. Jag tycker det är ett väldigt bra sätt att resa på om man är trädgårdsintresserad. Jag tror till och med att man kan ha mycket stor behållning av en sådan här resa även om man inte är "trädgårdstokig". En sak som jag tycker har varit jättebra är att man får gå för sig själv. Endast på Eden project och Heligan hade vi guidade turer. Annars så fick vi "sköta oss själva". Jag har verkligen njutit och tagit mycket fotografier. Ett härligt sätt att "ladda batterierna" på. Och så kom man ju hem lagom till påsk. Och inspirerad som man var efter Englandsresan så kunde man ju inte låta bli att klä uterummet i blomsterskrud när påskaftonsbuffén skulle intas ... ... Följande två bilder är alltså inte från Englandsresan men dom visar vilken inspiration och vårlängtan man får när man kommer hem från en sådan resa. Det först är från långfredagen. Det var ganska kyligt ute men solen sken så i uterummet var det varmt och skönt. Och de nyinköpta blommorna stortrivdes som synes ... |
... Och gissa om det var ljuvligt att inta påskbuffén bland alla dessa blommor ... |
Just nu när jag skriver detta (den 26 april) är det kyligt ute. Dom har till och med spått snö imorgon. Men jag struntar i det. Jag vägrar att nedslås. Jag vet ju att det det alltid kommer sol och värme hur mycket kyla, regn och snö det än kommer i april ... Why worry, there should be laughter after the pain There should be sunshine after rain These things have always been the same So why worry now ... |