Fredag den 26  mars 2004


Vaknade även idag till fågelsång. Gick upp och tvättade 
håret. När jag gjort mig iording hissade jag upp 
persiennen. Där ute lyste himlen blå. Vilken underbar 
början på dagen. Gick ut på balkongen och drog in några 
djupa andetag av den ännu lite småkyliga morgonluften. 
Tog fram kameran och tog ett par bilder över det blå 
havet som låg där alldeles stilla.

Nu var det dags för frukost. Det var spännande att se 
om det blivit någon förbättring. Och det hade det 
verkligen. Det fanns både flingor och mjölk, ost och 
skinka, färska "croissenter", juicer och färsk frukt. 
Kändes härligt. 

Efter frukosten kände jag mig lite extra pirrig. 
Idag skullejag äntligen få se Ninfa. Men först bar 
det av mot vår första trädgård denna dag ... 

Giardini della Landriana.

Det var ljuvligt när vi kom dit och klev av bussen. 
Solen hade börjat värma och naturen badade i ett underbart 
morgonljus. Allt andades vår! Dom öppnade upp trädgården 
speciellt för oss. Tänk, vi var dom enda besökarna denna 
dag i denna ljuvliga trädgård. 

Trädgården anlades 1956 så den är förhållandevis ung. 
Den består av 32 olika trädgårdsrum med italienska och 
engelska teman. Vi entrade denna ljuvliga morgon det ena 
rummet efter det andra via små mossbeklädda stenlagda gångar.

 
Där fanns narcisser. Vita med aprikosfärgad trumpet som
stod i givakt för oss när vi gick nerför denna stentrappa ... 

 

Påskliljor lyste gula längs gångar klädda med mjuk
mossa som med solens hjälp skimrade som guld ... 

 
Men när vi kom in bland magnoliorna stannade hjärtat 
nästan upp ettögonblick. Det var något så bedårande 
vackert. Jag tror aldrig jag hört så många "Åh titta",
 "Ahh", "Åh vad ljuvligt". Vi blev alla fullkomligt 
betagna av att träda in under dessa blomtunga skyar.

 
Var man än gick tappade man andan ...

 
Och träden kunde inte låta bli att visa sin skönhet
 lite extra genom att "spegla sig" i det blanka 
stilla vattnet ...

 
Vi var till slut tvugna att slita oss från denna underbara 
trädgård men samtidigt visste vi ju att fortfarande skulle 
vi uppleva mycket innan dagen var slut. 

Nästa anhalt var ...

Plant center Vivai i San Tor San Lorenzo ...

Tja, en plantskola är väl inte så mycket att se 
tänkte jag lite vanvördigt. Men oj vad jag bedrog mig. 
Vi fick en guide som visade oss runt. Och vilka plantor 
det fanns.

Bouganville i alla tänkbara färger. Det fanns till och 
med träd att köpa där alla tänkbara färger förekom, 
se bara på denna bild ...

 
Och visst är den vacker, denna himmelsblå 
"Thunbergia Grandiflora" ...

 
Det fanns citrusträd och olivträd som var enorma. Hade 
man obegränsat med pengar så kunde man direkt få en 
uppvuxen trädgård när man byggt sig ett hus. Fast det
var ju som sagt inte helt gratis. Ett apelsinträd kunde 
man få för den lilla nätta summan av 9800 euro. Fast ett 
olivträd var "lite billigare", endast 7200 euro.

Ja det var i varje fall en upplevelse att se detta. Men 
nu var det strax dags att åka vidare för att inta lunch. 
Vi stod i solgasset och väntade och njöt av en vackert 
blå rosmarin som klängde i en mur ...

 
Lunchen intog vi i en liten bergsby, Coro, på den 
trevliga restaurangen La Pigna. Pasta naturligtvis och 
till min förtjustning också lamm som smakade ljuvligt 
av vitlök. Nu mådde vi jättebra och var redo för nästa 
utmaning, Giardino de Ninfa.

Jag har så pass många foton från Ninfa att jag valt 
att lägga dom på en egen sida.

Så ... följ med mig till det förtrollande Ninfa ...