Fredag den 26  mars 2004 ... Ninfa


Jag hade i många år drömt om att få besöka Ninfa och nu gick 
min önskan i uppfyllelse. Precis som i Landriana var vi dom 
enda besökarna. Säsongen skulle inte börja förrän i april så 
dom öppnade trädgården bara för oss. Vid högsäsong är det 
mängder med folk och dom släpper på grupp efter grupp med 
10 minuters mellanrum. Men nu kunde vi alltså njuta av denna 
underbara mytomspunna plats helt ensamma ... 

Ninfa, staden som brändes ner för 600 år sedan. Namnet betyder
"Nymf" och det sägs också vara en nymfs tårar som bildar den
lilla floden som rinner genom Ninfa.

Det var som att träda in i en sagovärld. Ruiner inbäddade 
i grönska. Den lilla floden. Eftermiddagssolen gjorde att hela 
trädgården andades mystik. Och så detta lugn. Det enda som 
hördes var förtjusta utrop då och då när något blev för 
överväldigande.

Naturligtvis går det inte att förmedla den speciella 
stämningen med hjälp av foton men jag gör ändå ett försök. 

Så, kom med mig in i den mytomspunna sagoträdgården Ninfa.



Ett ensamt litet fruktträd välkomnar oss bland högresta stammar ...

 
Nästan som en svensk skogsbacke. Titta på det skira 
genomskinliga vårljuset ...

 

Också här fanns mängder med magnolia. Men till skillnad 
från Giardini della Landriana så fanns dom lite här och 
där, i skogsbackarna, ruinerna eller som här längs floden ...

 
Cypresserna skjuter stolta upp bakom ruinen. Magnolians 
blommor i förgrunden ramar effektfullt in bilden ...

 
Och plötsligt stod där en massa ljuvliga anemoner ...

 
Och så denna oändliga gångväg i gräset, kantad av lavendel ...

 
Så enkelt men ack så vackert, en blålila färgklick vid vattenbrynet ...

 
Stenbrons valv blir en perfekt ram till den saftiga grönskan ...

 
Här syns bron i sin helhet, visst är den vacker ...

 
Är inte detta förtrollande så säg ...

 
Och visst påminner detta på något sätt om England ...

 
Solens strålar på trädstammarna ger effekten av att dom
är inbäddade i ett ljust skimmer ...

 
Motljus ger de mest fantastiska stämningar ... 

 
Och avslutningsvis ... En för mig okänd röd buske förstärker
den varma färgen i ruinens stenar ...

 
Det hade varit en fantastisk dag. När man satte sig på bussen
kände man sig nästan utmattad av alla synintryck. 

Vi avslutade som vanligt kvällen med gemensam middag. Ikväll
skulle man sova gott. Det hade varit en lång men härlig dag.